mjb

Sitter och tittar på en dokumentär om Utöya. Det går inte att beskriva hur mycket hat man kan ha mot en person som man aldrig träffat. På dokumentären säger de att man inte pratar om Breivik här i Norge, att han är som Voldemort i Harry Potter, någon man inte nämner vid namn och det kan jag hålla med om. Jag går förbi tingshuset varje dag och ser alla blommor och brev som hänger runt omkring. Människor tittar och knäpper kort och luften känns väldigt tung. På något vis är det som att det är tabubelagt att prata om honom, även om han nämns i media varje dag. Jag har ingen koppling till Norge eller det som hänt men ändå har jag stort medlidande och gråter mig igenom dokumentären. Den är värd att se!