livet är dagarna vi minns

Min tur att skriva och skvallra lite om vad som egentligen händer på vår semester! I Bangkok shoppade vi som sagt alla dagar och besökte the grand palace sista dagen. Det är en upplevelse att ha varit i Bangkok men jag skulle nog inte åka dit igen. Ao Nang var ett jättemysigt ställe och vi bodde i fina bungalows en bit utanför staden. Dock hade dom lite problem med elen då jag fick en elstöt när jag stod i duschen! Som tur var så var den inte så farlig, men man blev lite skitnödig när man hört om folk som dött av sånt i Thai. Dum som vi är, eller kanske smart som vi är, så körde vi en springnota på samma hotell. Vi trodde att när vi bokade genom booking så skulle det dras automatiskt på kortet och sa därför det till receptionisten som var sådär halvbra på engelska.. Pengarna har fortfarande inte dragits men vi ser det som kompensation för elstöten.
Phi phi öarna erbjuder det mesta och kanske det bästa. Snygga killar, fina stränder, bra väder, trevligt folk, bra uteställen, god mat, ja jag skulle kunna hålla på hela natten men jag tror att ni fattar! En rolig händelse som är värd att nämna är att jag gick i sömnen efter utgången i lördags. Vi hade en skit rolig kväll och jag var lite rund under fötterna när vi skulle sova.. Jag slocknar på två röda men malin håller sig vaken en liten stund. När hon tillslut stänger ögnonen så vaknar hon av att jag sitter i skräddarställning och kicklar henne på låren med mina fötter och säger: Thai, thai, där borta är det en thai (och pekar mot fönstret) thai, thai. Sen krålar jag över malins ben och går mot fönstret, pratar fortfarande om någon thai sen går jag på toa, Är på toan i säkert 30 min sen går jag och lägger mig som vanligt. På morgonen är hela toalettrullen slut och vi får inte slänga papper i toan där vi bor/bodde! Vart fan har jag gjort av allt papper? Tydligen i toan eftersom det blir stopp i den när vi spolade. Jag har inte ett minne av det här vilket är verkligen sjukt! Men har inte skrattat så mycket på väldigt länge.
 
För att runda av min långa berättelse av vad jag upplevt än så länge så vill jag bara hälsa till mina nära och kära. Var inte oroliga! Vi är försiktiga och rädda om oss.
 
so long
 
Johanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0